protoursnooker.blogg.se

Vinnare: Kina 1 (Ding Junhui, Liang Wenbo)

Högsta serie: 140 - Ryan Day

Flest centuries: 3 - Thailand (Thepchaiya Un-Nooh, Noppon Saengkham)

 

 

 

 

 

På söndagseftermiddagen så blev det klart att Kina 1 stod som segrare på hemmaplan inför en fanatisk publik. Ding Junhui och Liang Wenbo återupprepade det dem gjorde 2011 och det innebär samtidigt att Kina nu har tre raka World Cup-vinster. I finalen besegrades bookiefavoriten England efter en jämn kamp med 4-3 efter det att Judd Trump och Barry Hawkins ledat med 3-1. Ding och Wenbo delar nu på 200 000 pund men mer betydelsefullt för dessa herrar är sannolikt äran och stoltheten de återigen givit sitt hemland. Faktum är att resan kunde tagit slut redan i gruppen om inte Ding hade vänt det sista framet mot Marco Fu (Hong Kong) med en fantastisk avrensning på 67 poäng under press vilket bevisade vilken världsstjärna han är. 

Kina 2 var nära att återupprepa succén från två år sedan men föll på målsnöret mot England i semifinal. Men Zhou Yuelong och Yan Bingtao visade att det inte var en tillfällighet som tog dem hela vägen förra gången och deras status i Kina samt på touren växer med säkerhet för varje turnering. 

Thailand spelade väldigt fin snooker hela veckan igenom och var det laget med flest gjorda centuries (3 st). En av mina favoritspelare Thepchaiya Un-Nooh parade ihop sig med Noppon Saengkham och de visade upp ett lysande samspel. Framförallt den 24-årige Saengkham (63:a på rankingen) imponerade på mig med sitt stabila spel och han lär klättra på rankingen under säsongen och det förvånar mig inte om vi får se han djupt i en eller fler turneringar.

Även Wales och Nordirland ska ha en eloge då de tog sig vidare med riktigt bra spel i gruppen men föll kort mot starkare motstånd. Mark Allen (Nordirland) och Ryan Day (Wales) spelade mycket bra i gruppspelet och Day var den spelaren som stod för turneringens högsta serie, 140. 

 

Jämför man resultatet med min lilla undersökning innan turneringen så speglar de varandra ganska bra. 6 av de 8 högst placerade lagen tog sig vidare där endast Hong Kong (Marco Fu, Au Chi-Wai) och favoriten Skottland (John Higgins, Anthony McGill) missade slutspel. I de sistnämndas fall så anser jag att McGill får ta på sig mycket av utgången då han inte verkade trivas med formatet och aldrig kom upp i den standarden som han vanligtvis gör. I övrigt så var det mest fiasko för Irland (Ken Doherty, Fergal O´Brien) som hamnade 5:a på min undersökning men som tillslut endast vann 10 frames vilket var en totalplacering på 16 av 24 lag. Även Australien med Neil Robertson och Kurt Dunham hade hoppats på att avancera och då det såg ljust ut efter tre omgångar så föll de stort i de sista två matcherna och missade därav avancemang. 

 

Nedan följer en sammanfattning på hela turneringen på vunna frames, 50+ serier och centuries.

 

 

England visade upp imponerande siffror. De vann 72% av framesen de spelade, hade 2,55 i 50+serie/frame ratio och stod för ett centurie. 

Vinnarna Kina 1 var likvärdiga med 67% vunna frames och 2,69 i 50+serie/frame ratio. Förvånande nog inget centurie från det lag som hade bäst statistik på höga serier innan turneringen. 

Thailand gjorde ett centurie var tolfte frame.

Wales visade upp fint spel och trots kvarsfinalförlusten så vann de 67% av framesen och hade turneringsbästa 2,31 i 50+serie/frame ratio. Dessutom gjorde de två centuries. 

Iran tog sig vidare till kvartsfinal trots att de bara mäktade med siffran 10,0 i 50+serie/frame ratio. De lär därav ha vunnit många defensiva frames vilket också räknas i snooker.

Det går att jämföra med Hong Kong som måste skatta sig väldigt olyckliga att de inte tog sig vidare från gruppen. Med 60% vunna frames och 2,5 i 50+serie/frame ratio så var de det bästa laget att inte avancera.

Tyskland var den enda nationen att inte mäkta med en enda serie över 50. Trots det lyckades de unga spelarna Lukas Kleckers och Simon Lichtenberg vinna 10 frames så de har inget att skämmas över.