protoursnooker.blogg.se

 

 

 

 

I del 1 så gick jag igenom de spelarna som toppade statistiken och presterat bäst under hösten. I denna fortsättning av inlägget så kommer allt fokus ligga på de spelarna som underpresterat mot sin förmåga samt en titt på vilka spelare som riskerar att falla av touren efter säsongen. 

 

 

 

Denna kategori är en omnämnande för de spelare som jag anser har överraskat mig mest negativt under höstsäsongen. Den som står som etta på denna lista är nödvändigtvis inte den spelare som har presterat sämst utan snarare den som presterat mest under den nivå av vad jag förväntade mig av spelaren. 

 

 

Ding Junhui är onekligen en av de största namnen i Snooker och någon man har stora förväntningar på. "Pandapojken" från Kina har nu hunnit blivit 30 år gammal och är inte längre en av de yngre spelarna på touren utan tillhör snarare det rutinerade gardet. Fjärde platsen på världsrankingen indikerar att han presterat fint de senaste par säsongerna men hösten 2017 blev en besvikelse för Ding. Trots en titel (World Open) så var det i övrigt ont om bra prestationer och faktum är att han förutom vinsten i Yushan ingen gång avancerade förbi åttondelsfinal. 9 centuries och 3,05 i 50+break/frame är bra siffror för många på touren efter en halv säsong men under normal nivå för Ding Junhui. Anledningen till att jag inte tar med honom i toppen av listan är dessutom den troliga anledningen till varför han underpresterat; Han har haft stora problem med någon typ av ögoninflammation vilket hämmat hans spel. Det återstår att se om detta problem försvinner så att vi kan få njuta av den fantastiska Snooker Ding vanligtvis visar upp. 

Ricky Walden är en annan spelare som går under samma kategori som Ding. Han har kämpat med ryggproblem under ett tag vilket har fått honom att falla från en fin topp 8 placering på rankingen till dagens 23:e plats. Lyckligtvis har trefaldiga rankingvinnaren själv gått ut och sagt att smärtan inte är densamma längre vilket hans resultat i slutet av hösten visade. Ett par åttondelsfinaler och en kvartsfinal innan jul indikerar att hans spel är på uppgång. 

Scott Donaldson's förra säsong var en lyckad sådan jämfört med tidigare prestationer. 23-årige skotten avancerade till en rankingsemifinal, två åttondelsfinaler samt en hel del segrar i förstarundamatcher. Detta gav honom ca 59 000 inspelade rankingpoäng och han gick från orankad till plats 65 på en säsong. Förväntningarna var därför stora att han skulle fortsätta sin utveckling åt rätt håll och prestera nya fina resultat men verkligheten blev en annan. Donaldson inledde hösten 2017 med 10(!) raka förluster vilket är anmärkningsvärt dåligt för en spelare av hans kaliber. På twitter läste jag att han hade strul med sin kö vilket inte hjälper ens spel i positiv bemärkelse. Det blev så småningom tre segrar under hösten varav en fantastiskt fin sådan mot Mark Selby i hans titelförsvar i UK Championship. Men faktum kvarstår att trots segern mot Selby så var det en bitter höst för Scott Donaldson. Till och med så bitter att han inte sitter helt säkert för att säkra ett nytt proffskontrakt efter säsongen. 

Jag ger även ett omnämnande till våran granne Robin Hull som åkt på åtta förstarunda-förluster och placerar sig på 96:e plats för säsongspoäng vilket är långt under hans normala nivå. 

 

 

Ding Junhui's jämngamla radarkompis likt skugga är förste man ut i denna osmickrande lista. Förra säsongen blev en att minnas för kinesen då han vann sin första rankingtitel i English Open och firade som få. Det firandet var inte nära att upprepas under hösten. Den största höjdpunkten för honom kom helt klart återigen under English Open då han denna gång spelade i en maxserie vilket var hans andra i karriären. Förutom det var det inte mycket att hänga i granen. Han avancerade aldrig förbi åttondelsfinal vilket har sett honom falla ur topp 16 och nu hittas han som 19:e man på rankingen.

 

Världsetta flera säsonger i sträck, trefaldig världsmästare och fullständigt dominant under säsongen 2016/2017 med fem rankingtitlar. Det är svårt att inte ha enorma förväntningar på "The Jester from Leicester". Men hösten 2017 kommer minnas som den hösten då Ronnie O'Sullivan dominerade tillställningarna fullständigt. Och Selby då? Han såg man knappt skymten av. Dessa två herrar har under de senaste åren utvecklat den nutida största rivaliteten inom Snooker och turas om att vinna de stora titlarna. Men förutom Selbys seger i International Championship vilket gav honom 150 000 pund och placerar honom på fjärdeplats i inspelade rankingpoäng under säsongen så var han en skugga av sig själv. Eliminerar man poängen från hans vinstvecka så skulle han landa på en desto mer blygsam 40:e plats på säsongsrankingen då han i övrigt aldrig var förbi kvartsfinal. Dock talar både de faktum att han bröt en tå ett par veckor innan säsongen och hamnade efter i förberedelserna samt att han har en förmåga att toppa formen under våren på att vi kommer få se en Mark Selby tillbaka till sitt gamla jag framöver. Han visade tecken på det redan under förra veckans Championship League-spel där han vann sin grupp och avancerade till finalomgången. Men det stora testet börjar på söndag då han inleder årets Masters mot Mark Williams i "Ally Pally" i London. Får vi se Selby i modellen "säsong 2016/2017" eller "höst 2017"?

 

Likt Wenbo vann Hamilton sin första rankingturnering förra säsongen då han blev herre på teppan i German Masters. Det var helt klart ett av de finaste ögonblicken under säsongen 2016/2017 då det tagit Hamilton 26 år som proffs för att uppnå den vinsten. Han spelade in fantastiska 142 000 rankingpoäng vilket var 14:e bäst på touren under säsongen. Men lika bra som förra säsongen var, lika svag var hösten för Hamilton. Hela sju förstarunda-förluster, endast en nådd sextondelsfinal och en 97:e plats på säsongspoäng-rankingen med futtiga 11 000 inspelade pund är fruktansvärda siffror för "The Sheriff of Pottingham". Det enda som räddar hans heder någorlunda är en semifinalplats i inbjudningsturneringen Champion of Champions men även då spelade han svag Snooker, bara det att hans motståndare spelade ännu sämre. 

 

Det går att argumentera för att Fu är den mest ojämna spelaren på touren. Man blir fascinerad över hur han ena turneringen spelar i absolut världsklass för att nästa gång bli slagen av en spelare flera nivåer under hans egna. Hans offensiva statistik talar om att han spelar bra när han är inne bland bollarna med många höga serier men likt förhäxat så har han inte nått förbi en åttondelsfinal i rankingspel denna säsong vilket är ett underkänt med fem utropstecken. Han är den spelare som gjort 7:e flest centuries någonsin (460 stycken) men ändå finns det dem som gjort hälften så många centuries som vunnit mer än Hong-Kongspelaren. Att förvandla den vassa offensiven till titlar är inget som Fu lyckats med i karriären och endast tre rankingtitlar på 20 år gör en nästan gråtfärdig när man vet potentialen han besitter. Trots det är han 42:a på säsongsrankingen och frågan är om vi får se någon framgång för Marco Fu denna säsong? Med hans ojämnhet så vet man aldrig vad man kan förvänta sig.