protoursnooker.blogg.se

Plats: Barnsley, England

Datum: 16-22 oktober

Prispengar: 366 000 pund (70 000 pund förstapris)

Typ av turnering: Ranking

Distans: Bäst av 7 till åttondelsfinal, bäst av 9 kvartsfinal, bäst av 11 semifinal, bäst av 17 final

Regerande mästare: Liang Wenbo

 

Mitt i höstrusket halvvägs in i oktober är det nu dags för säsongens första "Home Nation" turnering. Detta påhitt debuterade på kalendern förra säsongen och täcker fyra turneringar som alla spelas i Storbrittanien (English Open, Northern Ireland Open, Scottish Open samt Welsh Open). Strukturen på matcherna är detsamma som så många andra turneringar nu för tiden med bäst av 7 i distans en lång bit in i turneringen. Det öppnar upp för jämna matcher och en hel del skrällmöjligheter. 

Alla toppspelare kommer till start i Barnsley vilket bäddar för en underbar vecka med toppklassig snooker.

 

Det som återstår sedan förra vändan är jättebonusen på 1 000 000 pund för den spelaren som kan vinna alla fyra event under samma säsong. Många av proffsen tillsammans med sportens övriga profiler har under veckan som passerat disskuterat på twitter hur liten sannolikheten är för att just detta ska ske och alla är överrens om att chansen minst sagt är mikroskopisk. Och skulle det mot all förmodan ske så är man överens om att det endast finns en handfull spelare som kan lyckas med det omöjliga. 

 

Jag har märkt på mig själv att jag gått runt och längtat lite extra till denna turnering då förra årets serie är ihågkommen av många anledningar. Alla fyra vinnarna var speciella på sitt sätt och för att ladda upp stämningen så tar vi en kort tillbakablick på de som tog sig hela vägen. 

 

 

 

Det blev tredje gången gillt för kinesen som efter att ha fallit i finalen i Shanghai 2009 och i UK Championship 2015 äntligen spelade hem sin första stora rankingturnering. Han blev den fjärde asiatiska rankingvinnaren genom tiderna och siffrorna mot Judd Trump skrevs till 9-6. Det var en minst sagt känslosam Wenbo som spelade i de sista bollarna för vinst och firade vilt redan två stötar innan segern var bärgad. De som riktade kritik för osportslighet över denna sekvens kan tyvärr bara kallas för pajas i snällaste laget i min mening och jag själv får än idag rysningar (positiva sådana) över alla känslor som mullrade upp i honom. 

 

 

Även för King var det tredje gången gillt i finalsammanhang men mer fascinerande är det faktum att det tog 26 år som proffs för honom att vinna sin första titel! Barry Hawkins besegrades i en rysare med 9-8 och Marks intervju efter matchen har kommit att bli en klassiker då den var otroligt känslosam och det var sannerligen en och annan tår som fälldes under den korta stunden. Detta bevisade att man aldrig ska ge upp sin dröm och en som tog insperation av detta var Anthony Hamilton som kort därefter även han kunde titulera sig rankingvinnare.

 

 

Det må inte ha varit 39-årige Hong-Kongstjärnans första triumf men den var spelmässigt troligen den mest imponerande. Under turneringen spelade han 47 frames och mäktade med hela 11 centuries(!) samt ytterliggare 23 serier över 50! Det är helt förbluffande siffror och under de åren jag har följt snooker har jag aldrig varit med om en spelare som presterat sådan jämn hög nivå som Fu gjorde under en och samma turnering. Bara det faktum att han vann åtta(!) raka frames i finalen mot hemmafavoriten John Higgins från 1-4 till 9-4 säger en hel del. 

 

Detta var Binghams första titel sedan VM-succén i maj 2015. Och det var just det som gjorde den så speciell för engelskmannen. Att få känna på att det inte var en engånsföretelse utan snarare försöka göra det till en vana. I intervjun efter matchen nämnde Bingham att när sista bollen spelades i så var tårarna nära att komma. Inte ens när han vann VM var så fallet vilket visar på hur speciell denna titel var för honom. 

 

 

 

Förra årets finalist och den senaste rankingvinnaren måste ses med goda chanser även denna vecka. I de tre "Home Nation" turneringarna han ställde upp i förra säsongen slutade två med finalförlust och en med ett fall i semifinal. Detta facit är imponernade och med en gynnsam lottning där Luca Brecel är största hotet fram till kvartsfinal så finns det goda möjligheter för en ny succé.

 

Äntligen är snookerns egna älskling tillbaka i spel och det är omöjligt att inte ha höga förväntingar på honom. Han har dock i sedvanlig O´Sullivan-manér under de senaste par veckorna skapat oreda då han på twitter flertalet gånger klankat ner på de lägre rankade spelarna på touren och kallat dem för "Numptys" (slöseri med tid, hopplösa fall). Inte bara har han förolämpat halva touren utan han har även lagt en stor press på sig själv att prestera mot dessa "hopplösa snookerspelare". Men som en passionerad betraktare så kan en del av en inte låta bli att smågilla den röra bara just Ronnie O'Sullivan verkar kunna skapa i snooker-communityn. 

 

Efter att nått personbästa med en semifinal i Belgien senast så går karriären från klarhet till klarhet för den tidigare World Cup-mästaren. Han är den bäst rankade kinesen (26:a) efter Ding och Wenbo och med sina blyga 19 år så är han i min mening tillsammans med Yan Bingtao och Luca Brecel de största unga framtidshoppen för snookern just nu. Exempel på hur bra Zhou egentligen är ser vi på statistiken. Under sina första tre och ett halvt år på touren har han mäktat med 43 centuries vilket är fullt godkänt. Men det mest imponerande är siffran som visar 50+break/frame under karriären. Denna ligger på 3,44 vilket kan jämföras med toppspelare som Liang Wenbo (3,23), Shaun Murphy (3,37) och Barry Hawkins (4,16). Tittar vi dessutom på samma siffra men endast för denna säsong visar den 2,73 vilket endast de absolut bästa spelarna klarar av att toppa. Dessa siffror bevisar att Yuelong besitter goda kvalitéer jämtemot toppspelarna men enorma kvalitéer jämtemot spelare i sin egen ålder.

 

 

English Open går att följa på Eurosport och på Eurosport player. För bästa resultatuppdateringen föreslår jag snooker.org